Arbetarekommunens styrelse

Sedan årsmötet i mars 2022 ser Arbetarekommunens styrelse ut enligt nedan;

  Anette Jellve – ordförande o medlemsansvarig, [email protected], Mobilnummer: 070-300 18 71

  Olle Hansson – vice ordförande och sekreterare,              [email protected]

 

 

Karsten Inde – kassör och internationellt ansvarig, [email protected]

  Bodil Ström – ledamot o studieledare, [email protected]

Jenny Åkervall – ledamot, [email protected]

 Pia Klint – ledamot, [email protected]

Tove Sander – ersättare, [email protected]

 

Annika Lopez – ersättare, [email protected]

 

Anette Jellve 68 år boende i Kopparhusen vid Mörby centrum

Född och uppväxt i Solna. Har en kort sejour i Sollentuna därefter många år i Täby. Kom till Danderyd och min fina lägenhet som jag stortrivs i 1991.

Mitt yrkesverksamma liv var inom Sveriges Domstolar, där jag under många år var ordförande för Fackförbundet ST inom Sveriges Domstolar. Många resor blev det mellan Ystad och Haparanda.

Innehade under en period på 90-talet uppdrag inom både Arbetarekommunens styrelse, Kommunfullmäktige och platser i nämnder (bl.a. byggnadsnämnden och socialnämnden). Tyvärr var det svårt att kombinera detta med det fackliga uppdraget. Tog en timeout. Återkom inför valet 2014.

Idag är jag ordförande för Arbetarekommunens styrelse, ledamot i Kommunfullmäktige och Socialnämnden. Sitter även i valnämnden. Mandatperioden 2014–2018 satt jag i fastighetsnämnden.

Därutöver har jag en del uppdrag för partidistriktet bl.a. ordförande för länets seniorutskott. Ledamot i distriktets valberedning, satt även i valkommittén som tog fram listorna till Regionfullmäktige och Riksdagen.

Är nämndeman i Förvaltningsrätten i Stockholm samt allmänhetens företrädare i Etikprövningsmyndigheten.

För mig är det viktigt med ett jämställt och solidariskt samhälle, där alla får plats och alla har förutsättningar till ett gott liv.

 

Olle Hansson 69 år boende i Stocksund

Efter 50 år i Täby flyttade hustrun och jag till ny lägenhet i Stocksund år 2005. Centralt placerade för både jobb och barnen med deras familjer. Som bonus kunde vi spara 200 timmar var i restid per år tills att det var dags att trappa ner jobblivet. För min del på Ellevio AB, elnätbolaget som bland annat sköter Stockholms elnät, där strategiska frågor dominerade.

Idrottsintresserad och seriöst satsande som ungdom. Talangfull idrottare men inte mer när studier och familj tog över.

Lång och omfattande föreningsaktivitet sedan unga år. Då ungdomsledare i Täby IS Ungdomssektion, teknolog representant för studerande på Väg och Vatten KTH i början på 1970-talet. Kompaniassistent 1:a kompaniet Ing 1, Södertälje, 1974. Ordförande Täby IS Friidrott 1992-2011, som också arrangerade USM i friidrott 2008. Styrelseledamot och Kassör i Socialdemokraterna i Täby under 10 år. Ledamot av kommunala Stiftelsen Täbyhus under ca 20 år. Revisor ABF Täby/Sollentuna, Ordförande ABF Norra Stockholms Län en kort period och fortfarande aktiv inom ABF organisationen. Sedan 2006 aktiv i min bostadsrättsförening i Stocksund och ordförande sedan 2008.

Brinner för det goda samhället där var och en bidrar efter förmåga till var och en efter behov.

 

Karsten Inde, 75 år ung och bosatt sedan 1993 i Stocksund med min fru Åsa. Jag har sju barn som alla är utflugna och fyra barnbarn gör livet till en fest nästan varje dag.

Jag växte upp i Norrköping och Finspång och efter studier i Uppsala och på GIH i Stockholm började jag som gymnastiklärare och speciallärare för synskadade. Bland annat på Tomtebodaskolan i Solna. Jag började arbeta med idrott för funktionshindrade och speciellt med både synskadade och rörelsehindrade ungdomar och vuxna i en träningsverksamhet.

1979 började jag min karriär som entreprenör och sålde och utvecklade rullstolar och hjälpmedel i mitt egna företag. Det ledde i sin tur att jag öppnade ett rehabiliteringscenter i Solna – Frösunda Center – för både barn, ungdomar och vuxna. Idag är Rehab Station Stockholm och är världsledande inom rehabilitering.

Jag fortsatte och har utvecklat två större vårdbolag – Frösunda och Team Olivia. Jag tror på samverkan mellan det offentliga och det privata för patientens eller elevens bästa. Idag driver jag ett byggbolag på Gotland och ägnar mig åt utveckling av fastigheter och försöker bygga bostäder både på Gotland och i Stockholm.

Jag har alltid haft ett starkt föreningsengagemang och har startat och engagerat mig i flera föreningar, bl a IFK Stocksund, P18 IK på Gotland och Spårvägen Bordtennisklubb. Jag har också ett starkt engagemang för funktionshindrade barn och startade Svenska Downföreningen för barn med Downs Syndrom och Svenska Blissföreningen.

Jag brinner för utveckling och tillväxt och för starka värderingar om jämlikhet, frihet och rättvisa. Därför valde jag att engagera mig i den lokala politiken för att förbättra villkoren för idrott och kultur. Danderyd har så goda förutsättningar att gå framåt istället för att stå stilla. Vi måste också komma tillrätta med det utbredda missbruket av tobak, alkohol och droger och det kan vi bara göra genom attitydförändring och reella investeringar i våra barns framtid. Socialdemokraterna är det enda alternativet för utveckling och förändring i Danderyd. Valet är lätt både idag och den 11 september.

 

Bodil Ström är 65 år och Danderydsbo sedan -92. Vägen hit gick via 18 år i den skånska myllan och sedan 18 år i Linköping. Med mig till Danderyd hade jag min man Anders och våra 4 söner.

Här drabbades jag av arbetslöshet för första gången, 4 månader tog det tills jag fick anställning som vårdbiträde inom hemtjänsten i Stocksund. Jag har under mina 22 år i hemtjänsten sett hur arbetet förändrades från enkla arbetsuppgifter till ett viktigt och svårt arbete som kräver både utbildning, erfarenhet och personlig lämplighet. Som chef i Lidingö stad fick jag vara med om att utveckla personalen till stolta, ansvarstagande experter inom yrket.

2014 sa jag upp mig för att få genomföra en av mina livsdrömmar, vi blev jourhem för barn.

Det blev fem intensiva spännande, roliga och fruktansvärt sorgliga år. Idag är vi familjehem åt en pojke som nu är tonåring och del av vår familj.

Socialdemokrat har jag varit i hjärtat större delen av mitt liv men jag blev medlem först efter förra valet. Jag är med i styrelsen och även nämndeman i Attunda. För mig är ett samhälle som tar tillvara sina invånare och månar om att ge alla samma möjligheter att vara sitt bästa jag, oavsett om jag är driftig affärsman eller vårdbiträde, ett samhälle jag vill leva i.

 

Jenny Åkervall är 49 år och bosatt i Stocksund sedan 18 år. Jag är gift med Kalle och tillsammans har vi tre fina barn.

Jag är uppvuxen i Borås och mina föräldrar tillhör generationen som var aktiva i 68-vänstern så intresset för samhällsfrågor och politik har jag med mig hemifrån.

Jag har alltid gillat att skriva och läsa och därför sökte jag mig till journalistiken. Efter universitetsstudier i London jobbade jag som journalist på Göteborgs-Posten, Expressen och Borås Tidning innan jag blev chefredaktör för SSU:s tidning Frihet. Därifrån rekryterades jag som talskrivare åt dåvarande statsminister Göran Persson, kanske det mest lärorika och roliga arbete jag haft.

När vi flyttade till Danderyd engagerade jag mig lokalpolitisk. Det finns en stor tjusning i lokalpolitiken, att vara nära de som besluten berör. På lokal nivå blir politiken dessutom ofta mer lösningsorienterad och inte lika låst vid konfliktlinjer.

De senaste åren har jag skrivit skönlitterära romaner och arbetat med folkhälsa. Bland annat har jag och längdhopparen Mattias Sunneborn grundat organisationen 100 trappsteg med målet att inspirera människor till ökad vardagsmotion.

Hela vår familj är idrottstokiga. När jag var yngre spelade jag squash i landslaget och numera tränar och tävlar jag i friidrott, sönerna spelar fotboll, maken squash och dottern tränar gymnastik och ridning. Hemma hos oss rullar det nästan alltid någon fotbollsmatch på tv:n, särskilt hejar vi på Liverpool, Tvååkers IF och IFK Stocksund.

För mig handlar mitt politiska engagemang om människosyn. Insikten om att livets lott faller olika och slumpartat men att ett jämlikt samhälle bidrar till att ge alla människor samma chans att skapa sig det liv de drömmer om. Jämlika samhällen är också bäst rustade att möta kriser och utmaningar, det visar inte minst de senaste årens pandemi och nu kriget i Ukraina.

I Danderyd tycker jag vi kan göra så mycket mer för våra invånare, framför allt de yngre och de äldre. Vi har de bästa av förutsättningar att erbjuda kommunala verksamheter av högsta kvalitet. Det kommer jag att jobba hårt för.

 

Pia Klint, är 76 år och bosatt i Djursholm, sedan 1964. Uppvuxen på landsbygden runt Uppsala, Enköping, Stockholm. Mycket tacksam för alla bra skolor jag haft förmånen att gå i; småskola, B-skola, läroverk, byskola, enhetsskola (bästa skola någonsin), postkassörutbildning, Komvux, journalistutbildning.

Såväl de 27 åren för Postverket, som nästan 20 som journalist (skrivande och lite radio) har det gemensamt att jag fått arbeta individuellt , men också i ”lag”. Som postkassör tyckte jag om att arbeta på olika ställen, med olika arbetskamrater. Som journalist för olika tidningar, med olika inriktningar. Sällan tråkigt, alltid spännande och framför allt träffa människor som jag alltid varit mycket nyfiken på.

Det blev tre barn och fem barnbarn. Jag är en stor djurälskare, stor mediakonsument, gillar trädgårdsarbete och läsa böcker.

Viktigt i kommunen är för mig trafik och äldrefrågorna och civilförsvaret.

 

Tove Sander, är 50 år och bosatt i Djursholm sedan 28 år då jag flyttade från västra Danderyd. Jag bor tillsammans med min man Bruno och tillsammans har vi två vuxna barn.

Jag är en utpräglad föreningsmänniska och de ideella engagemangen har varit många genom åren. Samtidigt har jag försökt att vara närvarande och engagerad i mina barns skola och fritidsaktiviteter och ägna mig åt mitt eget stora hästintresse. Inte alltid helt enkelt men jag försöker leva efter devisen att jag gör mitt bästa och inte alltid kan göra allt.

Jag har alltid haft ett stort samhällsengagemang och engagerade mig politisk för 23 år sedan när vårt första barn kommit till världen och jag kände att jag måste göra vad jag kunde för att hon skulle få växa upp i ett jämställt samhälle där alla barn får samma möjligheter.

Barns uppväxtvillkor ligger mig varmt om hjärtat och jag hoppas och tror att vi en dag får en hel skoldag där skolan tar ansvar för hela lärandet och vare sig föräldrarnas utbildningsnivå, språkkunskaper eller pedagogiska förmågor har betydelse för det enskilda barnets lärande. I mitt arbete som advokat möter jag barn, ungdomar och föräldrar som har vitt skilda förutsättningar och elden i mig kommer inte sluta brinna förrän vi har ett samhälle som klarar att ge alla unga möjlighet att nå sin fulla potential oavsett sociala och ekonomiska förutsättningar.

Mina politiska uppdrag har jag i region Stockholm och jag har sett hur den moderatledda majoriteten under de senaste 16 åren prioriterat vårdval i specialistvården framför våra vårdcentraler och akutsjukhus. Den livsviktiga akutsjukvården och primärvården som ska vara vår första ingång i vården har idag helt orimliga förutsättningar och det vill jag ändra på efter valet den 11 september.

 

Annika López, är 58 år, född i Pajala och uppvuxen i Danderyd. Sedan 30 år bor jag i Enebyberg tillsammans med Xavier som jag träffade i Bolivia.  Våra två vuxna döttrar har gett oss nya dimensioner på de viktiga jämställdhetsfrågorna och klimatet.

Sedan 29 år arbetar jag som läkare inom den dubbla specialiteten gynekologi och obstetrik där förlossningsvården utgör en stor del. Jag började på Löwenströmska 1993, stortrivdes, flyttade till Danderyds sjukhus när besluten om nedläggning av förlossningen där fattades.  Efter 12 roliga år med forskning inom bäckenbotten, studierektorskap för läkare under utbildning och många ”patienter” flyttade jag till Norrtälje sjukhus 2006, en idyll i Roslagen, där jag nu också arbetar.

När Xavier efter 7 års civilingenjörsstudier i Texas, USA, flyttade till Sverige i slutet av 80 talet såg han snabbt den goda sidan av vårt samhälle med en solidariskt skattefinansierad sjukvård och skola parallellt med ett privat näringsliv. Även jag fick möjlighet att arbeta och se kontrasterna i andra sjukvårdssystem både i Indianapolis i USA och i Awiel i Södra Sudan.

2011-2013 arbetade jag åter på Kvinnokliniken på Danderyds sjukhus som sektionschef. Då beslutades det i regionen om att öppna marknaden och tillåta etableringsfrihet för gynekologisk verksamhet, det som kallas för ”vårdval”. Konsekvensen blev ekonomiska besparingar på akutsjukhusen och min uppgift blev att genomföra neddragningar av en redan hårt pressad vårdpersonal, vårdplatsbristen ökade liksom sjukskrivningarna, det smärtade.  ”Krockarna” av kejsarsnitten på operation på grund av för få operationslag hade vi rapporterat in sedan länge. Jag kunde inte se att regionen prioriterade ”patienten”.

Frågan som väcktes hos mig var –  Vem gagnas av den marknadsriktning som sjukvården och skolan styrts in på? Denna fråga ledde till att jag gick med i Socialdemokraterna för ett år sedan.